Peer instruction är en intressant undervisningsform, men den kan upplevas som pressande av studenterna, säger Jan Scheffel. (Foto: Håkan Lindgren)
Peer instruction är en intressant undervisningsform, men den kan upplevas som pressande av studenterna, säger Jan Scheffel. (Foto: Håkan Lindgren)

Alternativa föreläsningar vinner mark

Publicerad 2013-10-25

Är det dags att skrota den traditionella föreläsningen? Peer instruction, lektioner och projektkurser tränger ut föreläsningar som mer engagerande former av undervisning. Men Jan Scheffel vill slå ett slag för alternativa föreläsningar.

– Nej, jag tycker inte att föreläsningsformen ska överges. Den ger studenterna möjligheten att möta en inspirerande auktoritet i ett ämne, säger Jan Scheffel, professor vid Skolan för Elektro- och Systemteknik.

Den sortens traditionella föreläsning borde dödförklaras.

Men föreläsningar måste vara engagerande och motiverande för studenterna, menar han. Därför ger han inte mycket för traditionella föreläsningar där läraren pratar utifrån powerpoint-bilder, som sedan inte heller delas ut.

– Det är nog den sämsta formen av undervisning – rena enkanals-föreställningarna. Den sortens traditionella föreläsning borde dödförklaras, det håller jag helt med om.

Han citerar presentationsgurun Bengt Hemlin: föreläsaren måste vara intressantare än studentens egna tankar.

– Detta enkla påstående är klokt eftersom det visar vad det handlar om. Här sitter studenter med tankar om allt roligt som hände i helgen, och jag ska konkurrera med det, säger Jan Scheffel.

– Peer instruction är en intressant undervisningsform, men den kan upplevas som pressande av studenterna och den behöver inte nödvändigtvis vara motiverande. Det behövs mer än interaktion för ett beständigt lärande.

Engagerar genom målproblem

En kursdesign mår bra av att innehålla flera olika moment för lärandet, menar han. Lektioner, övningar, labbar, projektarbeten och diskussionsgrupper fyller alla sina syften, och där kan även föreläsningsformen få en viktig plats.

Studenterna använder färgblad för att visa om de förstått.
Studenterna använder färgblad för att visa om de förstått.

– Flera av mina kollegor har utvecklat alternativa föreläsningsformer. Jag använder målproblem. I kursen Ingenjörsvetenskap, som innehåller mycket matematisk modellering, försöker jag att engagera studenterna genom att använda målproblem som utgör intresseväckande frågeställningar ur vardagen.

Till exempel: hur växer en mänsklig population, hur fort faller en regndroppe, hur stor är vindens kraft mot en bil på motorvägen.

– Sen diskuterar vi tillsammans vad som krävs för att lösa problemet och lägger upp strategin. Och då blir det också intressant för studenterna att ge sig in i ny teori för att kunna använda den som ett verktyg för att lösa problemet.

Färgblad för feedback

För att han ska vara säker på att studenterna förstår, ger de feedback under föreläsningen genom att svara på flervalsfrågor om stegen i lösningen av målproblemet. Jan Scheffel visar upp fyra påståenden, märkta med fyra olika färger, där ett av dem är felaktigt. Studenterna får fundera någon minut för att sedan hålla upp ett blad med en av färgerna framför sig.

– Blickar jag ut över salen och ser ett hav av grönt, när grönt är korrekt alternativ, så kan jag vara nöjd. Men ser jag en mix av färger så har jag inte lyckats med min uppgift utan måste backa tillbaka och förklara bättre. Eftersom jag då diskuterar igenom de olika alternativen så kan även de studenter som missförstått hänga med, säger han.

Föreläsaren måste vara intressantare än studentens egna tankar.

Metoden motiverar studenterna att verkligen följa med under föreläsningen eftersom studenten belönar sig själv med rätt val av färg, menar han.

Förutom föreläsningar innehåller kursen även lärarledda minigruppövningar där studenterna arbetar i grupper om tre för att lösa ett problem.

– Det liknar peer instruction på så sätt att de lyssnar på varandra och bidrar till varandras lärande. Sen rättas uppgifterna efter vilken förståelse de uppvisar, inte efter att de räknat rätt med flera decimaler.

Fler pedagogiska seminarier

Kursstoff som inte täcks av föreläsningar eller övningar läggs i hemuppgifter, som ”kamraträttas” anonymt av studenterna under veckans övningstillfälle.

Ser jag ett hav av grönt, när grönt är korrekt alternativ, så kan jag vara nöjd, säger Jan Scheffel.
Ser jag ett hav av grönt, när grönt är korrekt alternativ, så kan jag vara nöjd, säger Jan Scheffel.

– En metod som dels innebär ytterligare ett lärandetillfälle för studenterna och dels underlättar för den kursansvarige. Kursen avslutas med muntliga presentationer, där ämnena väljs slumpvis utifrån en tidigare given lista, berättar Jan Scheffel.

Sammantaget blir sjuveckorskursen i Ingenjörsvetenskap ganska intensiv för studenterna, medger Jan Scheffel, men samtidigt är examinationsgraden hög.

– Vi kan visa upp närmare 90 procent godkända studenter. Vilket man tyvärr nästan måste be om ursäkt för i vissa sammanhang. Kritiska röster menar nämligen att det visar att kursen är för lätt, säger han.

I dag är det ett krav enligt KTH:s anställningsordning att alla lärare har en högskolepedagogisk utbildning om minst 15 högskolepoäng. Och många bra pedagogiska idéer stjäl man från andra, menar Jan Scheffel.

– Idén med färgblad plockade jag upp från en lärare från Linköping under ett pedagogiskt seminarium. Därför tror jag att det skulle uppskattas om där fanns fler tillfällen att inspireras, till exempel genom att pedagogiska seminarier ges regelbundet tillsammans med en lunchmacka.

Text: Magnus Pahlén Trogen