Martin och Per-Erik
När Martin Domeij (t v) och Per-Erik Hellström började använda så kallade kryssuppgifter sköt studenternas prestationer i höjden. (Foto: Christer Gummeson)

”Aldrig mer vanliga räkneövningar”

Publicerad 2009-10-23

Hur får man i gång de mindre ambitiösa studenterna i en kurs? Jo, med hjälp av så kallade kryssuppgifter. Det är ett slags kontrakt mellan lärare och studenter, en enkel pedagogisk metod som höjts till skyarna av de lärare som använt den.

Efter flera års bekymmer där bara hälften av studenterna klarade tentan i kursen halvledarkomponenter fann Per-Erik Hellström och Martin Domeij en metod som löste problemen. Sedan de börjat använda sig av kryssuppgifter får 80–90 procent av studenterna minst godkänt på kursen. Dessutom har det blivit roligare än någonsin att vara lärare på KTH, säger de.

– Det kan låta för bra för att vara sant. Men vi har använt oss av kryssuppgifter i fyra år och det fungerar hur bra som helst, säger Per-Erik Hellström, som forskar och undervisar om halvledarkomponenter på ICT-skolan.

Metoden kan beskrivas som ett slags kontrakt som lärare och studenter upprättar tillsammans. Inför varje kursstart konstruerar Per-Erik och Martin 36 räkneuppgifter som täcker in kursens kunskapsmål. Studenterna förbinder sig att redovisa minst 20 av uppgifterna inför lärare och kurskamrater.

De kryssar själva för vilka uppgifter de vill redovisa. Om de inte åtar sig detta får de inte lov att tentera av kursen. Att vara beredd att redovisa sin kryssuppgift är obligatoriskt.

– Metoden står och faller med detta krav. Man måste vara väldigt tydlig inför studenterna att det är detta som gäller, säger Per Erik Hellström.

Livliga diskussioner

Per-Erik och Martin offentliggör de 36 uppgifterna vid kursens början, redovisningarna sprids ut över sex övningstillfällen. Vilken student som ska redovisa får lotten avgöra. Och därför tvingas såklart alla att förbereda sina uppgifter inför varje övning.

– De inser att de inte kan smita undan och skjuta upp pluggandet till kvällen före tentan. Så alla sätter igång att räkna från första början. Och när man väl gjort sina kryssuppgifter behöver man inte plugga extra inför tentan, den biten har man ju klarat av under kursens gång, säger Per-Erik Hellström.

Under själva redovisningarna är det studenterna som driver lektionen framåt. Diskussionerna blir mycket livliga, och det blir en skön och avslappnad stämning i klassen, säger Martin Domeij. Hur man diskuterar har nämligen ingen påverkan för betygsättningen – fokus ligger på lärandet. Så det blir ingen negativ konkurrens, understryker han.

– Vi har fått en mycket högre nivå än tidigare när vi diskuterar ämnet. Som lärare får man rollen att förstärka, fylla i, komplettera. Alla studenter är ju väl pålästa och de lär sig dessutom mycket av själva diskussionerna, säger Per-Erik Hellström.

Det går inte att ta miste på hans glädje över att ha funnit en metod som verkligen fungerar i undervisningen.

– Det är jäkligt roligt att vara lärare igen. Detta är något helt annat än att själv stå och mala tal framme vid katedern. Man kan bli ganska matt av det – nu är man pigg och glad efter lektionerna. Man får användning av sin lärarkompetens på ett mer relevant sätt än tidigare.

Nya studentgrupper

Även studenterna är uppenbart nöjda. Under de fyra år som kryssuppgifterna använts på kursen är det bara en student som inte gillat upplägget.

– Självklart gillar de att de klarar tentorna. Men jag tror också att de är nöjda över att få visa sig duktiga, inte minst inför kurskamraterna. Det får man annars sällan göra på KTH. Dessutom får jag som lärare tillfälle att ge dem beröm vid redovisningarna – och det uppskattar de, säger Per-Erik.

Inspirationen för kryssuppgifter fick de båda lärarna efter att ha gått Learning Lab:s grundkurs i högskolepedagogik under ledning av Kristina Edström. Dessförinnan hade de reflekterat mycket över hur de skulle förmå att höja studenternas prestationer.

– Jag tänkte att jag som lärare måste bli bättre på att förklara. Eller att vara en mer entusiasmerande person i klassrummet. Men under pedagogikkursen kom jag kom till insikt om att det är inte är mig det handlar om, det är studenterna. Det är deras beteende som måste ändras, de är de som måste bli mer aktiva för att kunna lära sig mer. Och då passade kryssuppgifterna som hand i handske, säger Per-Erik Hellström.

Per-Erik och Martin ser kryssuppgifter som en väg att anpassa undervisningen till de nya studentgrupper som läser på KTH i dag. Som lärare måste man acceptera att KTH:s studenter överlag inte har samma höga studiemotivation som för 10–20 år sedan, konstaterar de.

– För de allra mest ambitiösa studenterna spelar det ingen roll hur undervisningen ser ut. Deras enorma drivkraft gör att de lär sig ändå. Den här metoden riktar sig mot de andra 90 procenten av studenterna, säger Per-Erik Hellström.

Lärare misstänksamma

Per-Erik och Martin använder kryssuppgifter för problemlösning i ett övningsämne med grupper om ett 15-tal studenter. Men de skulle mycket väl kunna användas i andra ämnen och undervisningsformer. Det gäller bara att designa kryssuppgifterna på rätt sätt, menar de.

Själva har de lobbat för metoden till andra lärare, men inte lyckas så väl. Delvis kan det bero på att en del lärare är misstänksamma mot examinationsformen: ”Får man verkligen förvägra studenter att gå upp på en tentamen” har de undrat när Per-Erik och Martin talat sig varma för sin lösning.

– Jag tror också att motivationen för kryssuppgifter stärks när man har gått kursen i högskolepedagogik. Då får man hela bakgrunden och rätt känsla i ryggmärgen: att det ska vara fokus på vad studenterna gör, inte vad läraren gör, säger Per-Erik.

Och själv hyser han inga tvivel om kryssuppgifternas förträfflighet:

– Jag kommer aldrig mer ha vanliga räkneövningar i någon kurs. Det här är så mycket bättre och så mycket roligare.


Text: Christer Gummeson