Så möter man doktorandernas behov

Inför hösten bjöd CSC-skolan in alla sina handledare till en heldag med diskussioner och utbildning om handledarens roll och uppdrag. Bakgrunden är de synpunkter på arbetsmiljön som skolans forskarstudenter lämnade i den senaste medarbetarundersökningen.

– Handledningen är en viktig del av doktorandernas arbetsmiljö. För att förbättra detta är det viktigt att handledarna får en möjlighet att samlas och diskutera olika handlingsalternativ, förklarar Eva-Lena Åkerman, personalchef på CSC-skolan.

Uppslutningen på handledardagen var överväldigande, så gott som alla CSC-skolans huvudhandledare och många assisterande handledare, sammanlagt 60 personer, deltog.

Under dagen varvades gruppdiskussioner kring handledningsfrågor med olika presentationer.

Erik Fransén, forskarutbildningsansvarig på CSC-skolan, redogjorde för doktorandernas upplevelse av sin arbetsmiljö. Doktoranderna efterlyser bland annat mer information om processer och rutiner, bättre uppföljning av studieplaner, mer konstruktiv feedback samt mer information om hur man undervisar, berättade Erik Fransén.

– Det är både saker som vi kan bli bättre på och en del saker som egentligen redan är lösta.

”Överflöd av information”

Ett exempel är den halvdagsintroduktion som erbjuds alla nya doktorander två gånger per år. Där besvaras många av de frågor som doktoranderna ställer. Problemet är bara att alla doktorander inte kommer på introduktionen. Ett annat exempel är KTH:s webbsida om undervisning.

– Så varför hittar inte doktoranderna den information som finns? Delvis har det säkert att göra med överflödet av information. Men det finns också strukturella problem och oklarheter i ansvarsfördelningen, menade Erik Fransén.

Efter lunch gavs en presentation av Niki Kringos, universitetslektor på ABE-skolan, om en ny kurs för doktorander, ett 3-dagars Start-Up program. Programmet, som Niki Kringos själv varit med och utformat vid Delft University of Technology, prövades för första gången på KTH i augusti i år.

Då deltog 25 doktorander från olika skolor med anknytning till Transportplattformen. En uppföljningsdag planeras i november.

Uppstartsprogrammet syftar bland annat till att doktoranden ska få en tydligare bild av sin förmåga och sin egen, respektive handledarens roll. Om det sistnämnda, vad som är handledarens uppgift och inte, kom också en stor del av diskussionen under och efter Niki Kringos presentation, att handla.

Doktorandens personliga problem

– En handledares uppgift är att generera bra forskning, sammanfattade en av deltagarna den övergripande uppgiften.

Det var en formulering som ingen hade några invändningar mot. Men åsikterna om hur det målet bäst uppnåddes varierade något mer. Hur mycket tid måste en handledare ägna åt sin doktorand? I vilken utsträckning ska handledaren till exempel bistå med uppgifter om den forskning som redan finns på området? Ingår det i handledarens roll att engagera sig i en doktorands personliga problem? Och måste handledaren förstå doktorandens motiv och drivkrafter?

– Man kanske inte måste, men man blir nog en bättre handledare om man förstår vad det är som driver doktoranden, menade en handledare.

Niki Kringos förordade framförallt tydlighet – att som handledare tala om för doktoranden vilka förutsättningar som gäller och komma överens om formerna.

– Att säga till doktoranden att jag har bara tid för dig två timmar var tredje månad gör dig inte nödvändigtvis till en dålig handledare – men specifik. Är du tydlig nog med detta kan doktoranden söka sig en andra och tredje mentor för de frågor han eller hon inte kommer att kunna avhandla med dig.

Niki Kringos pekade också på att mer än 80 procent av doktoranderna är internationella studenter som kan behöva en introduktion till svenska förhållanden och kulturella mönster. Ökad förståelse för Sveriges, KTH:s och den akademiska världens kultur är därför också ett av målen för Start-Up programmet.

Komma underfund med behoven

Speciellt uppskattat var dagens sista programpunkt – den interaktiva teatergruppen The Improvements som gestaltade olika handledningssituationer efter publikens anvisningar.

– Jag var lite skeptisk innan, men det var väldigt givande. Vi i publiken fick stoppa spelet när vi tyckte att skådespelar-handledaren gjorde fel och sedan överta rollen för att själva spela upp hur vi tyckte att handledaren borde hantera situationen. Det blev väldigt tydligt och instruktivt, berättar handledaren Sonja Buchegger.

Sonja Buchegger, som forskar om säkerhet och integritet i sociala nätverk, har tre doktorander och en post doc i sin grupp. Det svåraste som handledare tycker hon, är att komma underfund med vad varje doktorand behöver.

– Det finns ju inte bara ett svar, de är olika personer med olika stil. Men det är väldigt stimulerande att vara handledare, att kunna följa hur forskarstudenter utvecklas till att bli mer och mer självständiga forskare, säger Sonja Buchegger.

Ansträngningarna för att förbättra arbetsmiljö för CSC-skolans doktorander och handledare fortsätter bland annat med några frukostseminarier för doktoranderna senare i höst.

Text: Ursula Stigzelius