Forskning ger framgång i spåret

Publicerad 2017-02-13

Nästa vecka börjar skid-VM med förhoppningar om svenska medaljer. Men hur smarta träningsmetoder använder egentligen skidåkareliten?

Längdskidåkning är en av de idrotter som var tidigast med att använda träningsmetoder baserade på vetenskaplig grund. Från 1950-talet och framåt har svensk skidsport samverkat med fysiologer om att utveckla konditionsträning och åkteknik.

Samtidigt har skididrotten mycket att vinna på ett ökade inflytande från den senaste forskningen, enligt Daniel Svensson, vetenskapshistoriker vid KTH som studerat svensk längdskidåknings utveckling under 1900-talet.

– Det kommer hela tiden nya rön om hur åkares prestationsförmåga kan höjas. I den skarpa konkurrens som finns på elitnivå kan även små förbättringar vara avgörande för framgång, säger han.

Han vill se ett ännu tätare samarbete mellan vetenskap och idrott. En utmaning historiskt sett har varit att överbrygga avståndet mellan forskningslabben och de aktiva, tränare och skidåkare, och att lyckats översätta forskningsrön till något som är praktiskt användbart i träningslokalen eller skidspåret.

– Vi behöver utveckla fler miljöer där forskare och idrottare kan träffas och diskutera hur de kan stärka samverkan. Det finns redan sådana miljöer, inte minst Vintersportcentrum i Östersund, men det borde finnas utrymme för mer.

På 1970-talet fick flera vetenskapligt baserade träningsmetoder brett genomslag inom skididrotten – avancerad pulsmätning, tester av syreupptagningsförmåga och höghöjdsträning.

Härnäst handlar det exempelvis om nya mätmetoder som analyserar kraften åkaren använder vid varje stavtag och hur kopplingen ser ut till bålmuskler och armstyrka, berättar Daniel Svensson.

Han lyfter fram längdskidåkningen som en tacksam gren för forskningen, den är komplex med många faktorer som samspelar kring hur fort skidlöparen tar sig fram i spåret – åkteknik, utrustning och fysiska förutsättningar.

– Om skidåkare redan som juniorer tar del av de senaste forskningsresultaten kan de få en ökad förståelse för hur vetenskaplig och praktisk kunskap kan samverka, vilket kan ge fördelar längre fram. Men allt blir inte automatiskt bättre bara för att det finns en vetenskaplig grund, det gäller att hitta träning som fungerar för varje individ. Kombinationen av erfarenhet och vetenskap är viktig.

Inte minst svenska skidlandslaget har mycket att vinna på att satsa extra resurser på ett forskningsnära samarbete.

– Vi har, jämfört med exempelvis Norge, relativt få åkare, och då behöver vi kanske vara lite längre fram inom olika områden, däribland samverkan mellan forskning och praktikmiljöer, för att kunna konkurrera.

Text: Christer Gummeson

Till sidans topp