Forskares flit lönar sig

Publicerad 2017-01-23

Finns det risk att pressen på att publicera forskningsresultat leder till sämre kvalitet? Snarare tvärtom – de som publicerar fler vetenskapliga artiklar har större chans att få ett genombrott, enligt en undersökning vid KTH.

Ökade krav att publicera sig i tidskrifter har mött motstånd inom forskarvärlden. Publiceringsarbete stjäl tid och kraft som istället borde användas till att tänka och komma på nya idéer, som kan leda till banbrytande forskning, menar kritikerna.

Men resonemanget om en motsättning mellan hög publiceringstakt och god forskningskvalitet underkänns av Ulf Sandström, expert inom forskningspolitik och forskare vid Skolan för industriell teknik och managment, ITM. Det finns inga bevis för att frekvent publicering leder till sämre forskning, menar han och tar stöd i en ny studie.

Undersökningen har kartlagt genomslaget för samtliga publiceringar som gjorts vid svenska lärosäten och forskningsinstitutioner åren 2008–2011. Totalt rör det sig om 48 000 forskares tidskriftsartiklar.

Resultatet visar att produktiva forskare även når högre kvalitetsnivå, mätt i antal citeringar från andra forskare. Andelen artiklar som fick många citeringar, mätt per område, var lika hög eller högre ju fler artiklar som forskarna publicerade, enligt studien.

– Vi kan visa att forskningsframgång bygger på att man producerar många artiklar ­– ju fler desto bättre. Sannolikheten att få en fullträff och hamna bland de tio procenten mest citerade artiklarna inom forskningsområdet ökade ju fler artiklar forskaren publicerat, säger Ulf Sandström.

Enligt Ulf Sandström bekräftar undersökningen att forskare borde uppmuntras till att publicera mer och oftare. Det är en del av den naturliga kreativa processen för att komma framåt inom all vetenskap, poängterar han.

– Som forskare lyckas du sällan eller aldrig vid första försöket, du behöver försöka många gånger för att nå fram till något som är intressant, och du behöver göra det i dialog med andra forskare inom ditt fält.

Ulf Sandström vänder sig emot universitetens strategier att styra publiceringar. Rekommendationer om att forskare bör publicera restriktivt och i första hand i de mest välrenommerade tidskrifterna, de med hög impact, är kontraproduktivt, menar han.

– Risken är att de publicerar i fel tidskrifter och inte når fram till kollegorna inom sitt område. Låt forskarna vara fria att publicera efter eget huvud, då börjar hjulen snurra och citeringarna komma.

Han avfärdar uppfattningen att forskare behöver längre sammanhängande perioder utan att publicera, i syfte att komma på nya banbrytande idéer.

– Att sitta på kammaren och tänka leder sällan tillräckligt långt. Man behöver få feedback på sina idéer för att kunna ta steg framåt.

Du sätter likhetstecken mellan höga citeringstal och forskningskvalitet hur ser du på forskning av hög kvalitet som inte får många citeringar?
– Sådana exempel finns, men det är endast undantagsvis. Tittar man på stora material och över längre tid är det mycket sällan förekommande.

Text: Christer Gummeson

Ulf Sandströms studie “Quantity and/or Quality? The Importance of Publishing Many Papers” är publicerad i tidskriften Plos One.

Till sidans topp