Markus blev bättre på att ge feedback

Markus Hidell befordrades till lektor förra året, och föreslogs av sin skolchef att utveckla sin ledarskapskompetens. Han blev därför en av de första på KTH att gå tredagarskursen ”Ledarskap för lektorer”.

Kursen var väldigt givande tycker han: en alldeles lagom dos av ledarskapsutbildning som gav direkt användbara verktyg i arbetsvardagen, exempelvis i hans roll som handledare. Till de mest värdefulla lärdomarna hörde en större insikt i hur han ska ge återkoppling på doktorandernas arbeten, säger Markus Hidell.

Ledarskapskursen benar ut frågorna om när och på vilket sätt handledare ska ge feedback. En av poängerna är att man ska skilja på begreppen beröm, som är en slags belöning för en bra prestation, och feedback, som syftar framåt och till exempel kan leda till ett ändrat beteende.

– Beröm kan man ge spontant för att uppmärksamma en bra insats, men feedback måste ges med eftertanke i mer organiserad form, och kanske även i en begränsad kommunikation mellan två personer, säger Markus Hidell.

Doktorander i utsatt position

Framför allt är det viktigt att feedback riktas mot ett beteende, inte mot doktorandens person eller attityd. Gör man det misstaget leder det ofta till försvarsinställning från den som känner sig angripen.

– Jag har inte varit helt blind för det här tankesättet tidigare. Många gånger har jag säkert arbetat så på ren intuition. Skillnaden är att nu kan jag göra det på ett medvetet, konsekvent sätt och använda mig av det på ett mer övertygande vis i flera situationer.

Att återkopplingen till doktoranderna fungerar är oerhört viktigt, konstaterar Markus Hidell:

– De behöver mycket feedback eftersom de befinner sig i en känslig och ganska utsatt utvecklingsfas. Mycket är vunnet om detta fungerar i relationen handledare–doktorand.

Ledarskapskursen lärde också ut metoder som lektorer kan använda för att stimulera medarbetarna, exempelvis doktoranderna, att utveckla sin självständighet. Tekniken går ut på att handledaren, i stället för att ge svar på de frågor som doktoranden har, ska ställa motfrågor som uppmuntrar doktoranden till aktivitet.

– Det handlar om att hjälpa dem att själva hitta lösningarna och stötta deras kreativitet. När de stöter på problem i sin forskning kan jag oftast ganska enkelt säga hur de ska göra. Men att agera så är inte fruktbart i längden. Det bygger upp ett beroende till handledaren som inte är gynnsamt för deras framtida forskningskarriär, säger Markus Hidell.

Han har redan börjat använda metoden i sin handledning.

– Framför allt har jag mentalt börjat tänka mig in i olika situationer som kan uppkomma och börjat formulera frågor som kan vara relevanta att ställa vid de tillfällena.

Ledarskap tas på allvar

Markus Hidell upplever att kompetensen för ledarskapet på KTH fått större uppmärksamhet de senaste åren och tas på allt större allvar.

– Det är bra, tycker jag.  Så länge man är noggrann med att ta fram ledarskapsutbildningar som är effektiva och ges i lagom dos. Även om ledarskap är en angelägen fråga måste man också ha respekt för att forskare och lärare har begränsat med tid för kompetensutveckling.

Kursen” Ledarskap för lektorer” har tagits fram på initiativ av dekanus Sophia Hober. Hon lyfter fram tre olika uppgifter för forskare med ledningsfunktion: att koordinera stora forskningsprojekt, entusiasmera medarbetare till gott arbete och hantera konflikter inom personalgrupper.

– Att vara ledare på universitet är ofta ganska komplicerat. Det ställs höga krav på den enskilda ledarens kompetens samtidigt som han eller hon också ska sköta sin egen forskning för att inte halka efter i konkurrensen.

”Ledarskap för lektorer” gavs för första gången hösten 2011 som ett pilotprojekt. Hösten 2012 ges en ny omgång. Kursen är kostnadsfri och riktar sig främst till lektorer som är nya i sin roll.

Text: Christer Gummeson