Katarina levde sin forskardröm i USA
Förväntningarna överträffades. Stanford University bjöd på en mycket öppen och generös forskningsmiljö. För Katarina Larsen blev forskningsåret i Kalifornien en dörröppnare till en fantastisk kontaktyta mot forskare inom hennes område.
– Det jag hade hört om den nätverkande, gränsöverskrivande forskningskulturen i området kring Silicon Valley överträffade mina förväntningar. Nätverken och resurserna i den regionen är mytomspunna - men också en del av vardagen genom närvaron av riskkapital, entreprenörskap och ett av världens främsta universitet. Jag mötte en väldigt generös och inspirerande miljö under mitt år vid Stanford, säger hon.
Efter disputationen på KTH reste Katarina Larsen iväg för att göra en post doc i en internationell och innovativ miljö. Siktet var tidigt inställt på det amerikanska universitet Stanford som rankas bland världens allra främsta lärosäten.
– Stanford omges av många historier om hur Silicon Valley växte fram kring Stanfords campusområde. Hur ingenjörerna diskuterade problem och letade lösningar över en kaffe i Mountain View, som i dag har många huvudkontor för stora högteknologiska företag, säger Katarina Larsen.
Regionens entreprenörer har fortfarande sina möten på fiken, och det berömda HP-garaget (där IT-företaget Hewlett-Packard startades) kan man besöka i staden Palo Alto – bara tio minuter med cykel från Stanford campus.
– Jag var nyfiken på alla historier om Silicon Valley-andan och även framväxten av ”gröna innovationer” och teknikutveckling inom förnybar energi och solceller i Kalifornien, säger Katarina Larsen.
”Fantastisk campusmiljö”
På plats vid Stanford University mötte hon en tvärvetenskaplig seminariekultur som mer än väl levde upp till hennes förhoppningar. Vid universitetet anordnas många olika sorters seminarieserier där forskare från skilda områden kan träffas och diskutera aktuella frågor och problemlösningar.
Konceptet bygger på ”kaffeautomats-argumentet” – det vill säga att spontana, oväntade möten skapar grogrund för nya idéer. Gör man som på Stanford och paketerar dessa möten i genomtänkta format, en mix av både större öppna seminarier och andra i mindre workshopgrupper som träffas regelbundet, ja, då får man en mycket fruktbar miljö för lärande och innovativa processer, menar Katarina Larsen.
Hon säger att hon upplevde en helt fantastisk campusmiljö på Stanford. Här finns träningshallar med klätterväggar, utomhusbassänger, en levande kafékultur och påkostade forskningslabb – inte sällan finansierade av Stanfords egna alumner.
– Det var helheten i upplevelsen som jag tar med mig hem – från måndagsseminariet på Stanford till söndagsbrunchen i San Francisco. Det var oerhört inspirerande att delta i den här typen av seminarier som samlar forskare från olika grenar av den forskning som bedrivs vid Stanford – från School of Engineering till Sociology, ICT, Medicine och Management.
Levde i forskningsfronten
Hon uppskattade också närvaron av många välrenommerade innovationsforskarna. Stanford lockar till sig framstående forskare från världens alla hörn som på plats vill presentera nya projekt och diskutera sina idéer kring pågående arbete.
– Det som publiceras i de ansedda vetenskapliga tidskrifterna har ofta presenterats i seminarieform i ett tidigt skede i den här typen av miljöer. Så det var roligt och inspirerande att ta del av nya rön och projektidéer så tidigt i processen, säger Katarina Larsen.
Likaså upplevde hon en hög ambitionsnivå hos de studenter som deltog på seminarierna:
– Det blir en tuff konkurrens om utrymmet i en sådan här miljö. Många har kämpat hårt för att få en plats på Stanford och vill såklart ta vara på tiden och göra sitt bästa. Studenterna är väldigt aktiva när forskare presenterar sina papers, de är med och diskuterar och ställer frågor.
Men framför allt nämner hon sitt utvidgade nätverk som den mest konkreta effekten av sitt post doc-år i USA. På grund av den stora rörligheten i det amerikanska universitetssystemet har de forskare som Katarina Larsen träffade på Stanford i dag spritt sig över stora delar av den amerikanska kontinenten.
– Vi har stort utbyte av varandra. Vi diskuterar revideringar av artiklar, vilka tidskrifter för publicering som kan vara aktuella, metodutveckling, konferenser och möjligheter till framtida samarbeten.
KTH stärker USA-kontakter
Forskare och doktorander vid KTH har sen tidigare utbyten med framstående lärosäten i USA som exempelvis Stanford och MIT. Att KTH nu ska stärka sina kontaktytor genom ett samarbete med University of Illinois är mycket positivt, tycker Katarina Larsen.
Hon rekommenderar starkt unga KTH-forskare att undersöka vad det finns för existerande utbyten – eller skapa nya vägar som kan möjliggöra en post doc utomlands. Ta vara på den chansen, säger hon.
– Men det är viktigt att formulera tydligt varför man vill komma som gästforskare till just det specifika universitetet. Dels för egen del, men även för att både möjliga finansiärer i Sverige och kontaktpersoner vid forskningsgruppen i USA vill ha en uppfattning om varför man vill besöka just dem – och inte något annat universitet.
Katarina Larsen finansierade sin post-doc med stöd från forskningsrådet Formas och ett stipendium från Sverige-Amerika Stiftelsen på 100 000 kronor. En vistelse i USA medför betydande kostnader och det är en hel del byråkrati iblandat. Därför är det viktigt att var ute i god tid med all pappersexercis: bidrags- och stipendieansökningar, visumhantering och kontakterna med det aktuella universitetet.
Själv är hon mycket tacksam för att hon fick grönt ljus av sin handledare att lägga tid i slutet av sin doktorandutbildning till att arbeta fram en post doc-ansökan.
– Jag är väldigt glad över att det ordnade sig med post doc-tiden vid Stanford. Jag lade ned mycket tid på arbetet med min ansökan. Det är alltid en tuff konkurrens i den här typen av finansiering så det gäller att vara väl förberedd och vara ute i god tid för att formulera idéer och planera för tiden utomlands.
Text: Christer Gummeson
