Kartonger blev by som försvann

Som tur var hade regnet upphört och solen börjat titta fram under onsdagseftermiddagen, när över 100 studenter med liv och lust gav sig in i arbetet med att bygga 20 små hus av kartong, som de sedan skulle övernatta i.

Varje arbetsgrupp om fem studenter utgick från fyra skivor wellpapp i storleken 2,10 x 2,40 meter, sträckfilm (som liknar plastfolie) och 100 kronor att använda för annat material eller utsmyckning.

Karolina Sundell, Andrea Orving, Dzenis Dzihic, Martin Malm och Staffan Svensson konstruerade ett hus gjort av hopfästade hexagoner, det vill säga former som i en bikupa. Dessa bildade ett valv. Över det skulle plasten spännas och en kartongskiva blev botten.

– Vi har skurit kartongen i remsor och på så sätt fått ut mycket yta av den. Det har till och med blivit kartong till övers, berättade Dzenis Dzihic.

Plaströr och armeringsjärn

För hundralappen köpte gruppen plaströr och armeringsjärn för att staga upp konstruktionen, som skapades och sattes ihop hemma på skolan, för att sedan transporteras till Stora Skuggan på norra Djurgården i hopvikt skick.

– Vi har diskuterat mycket fram och tillbaka och är nu nöjda med vår konstruktion. Den håller bra mot vinden, sade Karolina Sundell.

De tyckte att övningen var rolig och ett bra sätt att öva samarbete, både inför de kommande åren på arkitekturskolan och senare i yrkeslivet.

Johan Alvfors, kårordförande, var med för andra gången. Övningen förra året gav honom en spännande start på KTH-studierna.

– Man får god förståelse för byggande och arkitektur. Det här blir på ett annat sätt än det vi gör vid ritbordet i skolan, sade han.

På plats fanns också Per Elde, lärare på arkitekturskolans grundutbildning med särskilt ansvar för förstaårsstudenterna. Välkomstövningen där nya studenter får konstruera hus av olika material är en 30-årig tradition vid arkitekturskolan, berättade han.

– Det innehåller alla moment som man ska arbeta med som arkitekt, från planering och förberedelser till nedmontering och återvinning. Det är också viktigt i vårt yrke att kunna samarbeta i grupp.

Inga spår dagen efter

Välkomnandet, eller nollningen, är frivillig men deltagandet var högt. Studenterna fick börja med att bygga en modell i storleken 1:20 som sedan fotograferades. Fotografierna ska senare användas i en 3D-gestaltning i Rhino, ett databaserat program som används vid konstruktioner.

I utrustningen ingick också kulörta lyktor – som tändes i kvällningen – och ficklampor till alla. Naturen själv bjöd på månsken.

Kartonghusen formerades i en ring kring ett centrum med en grillplats. Ett litet elverk producerade ström. På kvällen blev det grillning och filmvisning, innan var och en kröp in i sina små hus för en god natts sömn i det fria.

Efteråt diskuterar man de olika lösningarna, hur de fungerade och vad man kunde ha gjort annorlunda.

– Jag tror att vinden kan ha varit ett större problem än regnet. Men det tänker man inte på i första hand, sade Per Elde.

Hela byn var borta nästa dag klockan 12. Det syntes inte ett spår.