Hans-Peter arbetar för ett enat KTH
Några frågor till Hans-Peter Nee, ny ordförande för fakultetskollegiet, som menar att hans viktigaste uppgift är att verka för ett enat KTH:
Vad vill du uträtta under din mandatperiod som ordförande?
– Det viktigaste är att vi arbetar för ett enat KTH. Det är vi till viss del i dag, men vi måste bli ännu bättre på det. Framför allt gäller det arbetet inom stora forskningsprojekt, där vi inte ska framträda som forskargrupper eller skolor. Som lärare har man stor möjlighet att skapa denna enighet, och då är kollegiet ett bra forum.
Varför är det viktigt?
– I dag kommer forskningspengarna allt oftare i form av stora paket. Sådana kan man inte ansöka som enskild forskargrupp, så vi måste i högre grad gå samman i större konstellationer, ofta tvärs över olika skolor. Om vi är enade inåt kan vi också agera utåt på ett starkare sätt, och på det sättet bli attraktivare för annan finansiering och för att locka studenter.
Hur ska du och kollegiet lyckas med det?
– Exakt hur återstår att se, men det ska ske främst på två sätt. Dels genom att kollegiet ska jobba gentemot de tvärvetenskapliga plattformarna. I kollegiet är det helt naturligt att samarbeta över skolgränserna, precis såsom plattformarna ska arbeta, och därför tror jag kollegiet kan spela en viktig roll där.
– Dels kan kollegiet vara en förmedlande länk mellan de lokala skolkollegierna – en viktig del i plattformsarbetet är ju att skolorna också svetsas samman.
Hur ser du på kollegiets roll inom KTH?
– Till att börja med har vi några självskrivna uppgifter; valet av fakultetsnämnden är en av de viktigaste. Vi är också en remissinstans internt på KTH och kan göra lärarnas röst hörd i olika sammanhang. Vi utser även hedersdoktorer.
Och så har ni också en särskild, fristående ställning?
– Ja, på ett sätt har vi ju hamnat lite vid sidan av under årens lopp; vi är i mångt och mycket ett rådgivande organ. Men det är också det som är det fina. Vi kan föra en förutsättningslös diskussion om KTH:s viktiga frågor, eftersom vi inte sitter fast i organisationen.
– Man kan säga att vi representerar något av det mest akademiska vi har på KTH: att lärare tillåts tänka helt fritt. Vi har högt i takt och det kan bli ganska vilda diskussioner ibland.
I vilka frågor har kollegiet verkligen haft inflytande i senaste tiden?
– En av de viktigaste var när KTH valde ny rektor. Där hade kollegiet ett tydligt inflytande. Men vi har även haft påverkan i flera andra frågor när vi fört fram våra synpunkter i olika remisser. Den ledning vi har i dag på KTH lyssnar mycket på oss.
– En viktig faktor är att vi måste kunna vara med tidigt i beslutsprocessen. Det nyvalda presidiet har ingen representant i KTH:s styrelse, vilket kan vara en nackdel. Det gör att vi inte har tillgång till förstahandsinformation som tidigare, och risken finns att vi halkar efter i beslutsprocessen.
Tycker du att kollegiet har tillräckligt inflytande, generellt?
– Ja, det tycker jag. Ledningen, i olika former, lyssnar i regel på vad kollegiet har att säga i viktiga frågor. Och ju bättre saker vi har att säga, desto noggrannare lyssnar man.
– Ibland kan det vara svårt för oss att hitta formuleringar som vi kan enas kring och stå bakom. Kompromisser gör att formuleringarna ibland kan bli lite urvattnade, vilket kan vara ett problem. Men i många fall är vi enade och kan formulera oss väldigt skarpt.
Christer Gummeson
